nu börjar jag om. om du vill läsa vad jag pysslar med så får du gå till detta ställe istället:

so long!

ambivalent till person och sätt - gör om, gör rätt.

från och med nu har jag bestämt mig för att bli sjukt grym i vänsterhanden! eller hur var det nu? just det, det är ju för att jag numera är gipsad på den högra. jag och sara åkte skridskor i torsdags och då gick det som det gick. jag föll helt enkelt. jag har ju min dåliga balans så det kanske inte var så underligt. fick sitta på akuten i fyra timmar. handledsfraktur: check! lite surt men lite komiskt. så, nu vet ni. nu ska jag strax iväg på chokladfest! nam.

idag är det internationella kvinnodagen. dags att fira! jag funderar allvarligt på att äta en tårta. jag tänkte fira med att åka skridskor idag! äntligen. hela vintern har gått och nu är det dags. i alla fall så hyllar jag alla kvinnor idag och har sett till min förtjusning att min mars-spellista på spotify bara innehåller kvinnliga artister. förutom en, men den har jag och anna bestämt handlar om oss och vi är ju kvinnor. så, jag tänkte att jag ska fortsätta på det spåret månaden ut. lyssna och njut! 



mars

snart ska jag tro på kärlek igen. det kan finnas hopp.

har varit helt slut idag. sov dåligt inatt, of course. segaste morgonen på jobbet. sen kom leveransen och det blev bättre. sen kom lisa och det blev ännu bättre. träna, hem, skype med fasica, tisdagsmys, spel och fint sällskap. dock spökande huvudvärk hela dagen. och den där jobbiga känslan jag vaknade med, den sitter kvar. det är det värsta. kan inte skaka av känslan av något jobbigt. vill inte sova. så nu ligger jag här och väntar på att försöka somna..

snart kanske. ska bara försöka skaka av nattångesten. den där känslan av ensamhet mitt bland vänner. den där känslan av utanförskap i en värld där det känns som ingen förstår. jag vill så mycket men kan så lite. jag vill göra saker men orkar inte. vill välja bort saker men måste. får man säga nej till något som kanske är bra för en för att göra något annat man hellre vill? ibland tror jag att jag gör allt lätt så svårt. jag är ganska bra på det. och särskilt vid detta klockslag. jag tänker nog alldeles för mycket och gör allting komplicerat, när det egentligen inte är det. jag måste väl lära mig snart, eller? 

nu ska jag sluta att nattfundera. och försöka drömma om ljusare tider.

du säger att du förstår. och har förstått länge. och jag tror dig. det gör jag. du förstår mer än jag kan ana. men förstår du när jag flackar med blicken? när jag vänder mig bort och inte vill prata? om det där. fårstår du det?

det känns som om det är så fullt upp nu. mars kommer gå fort. hinner inte riktigt med. det finns så mycket jag vill göra men ibland så orkar man bara en liten bit. sen finns det ju alla måsten och de gör man inte. för det känns inte lika viktigt på något vis. hade tänkt lägga upp lite bilder från senaste tiden men kände nu att jag inte orkar. ni får hålla tillgodo med spellistor istället. på januaris och februaris kommer här. för musik, det får jag inte nog av.


januari


februari

jag har varit i linköping i två dagar. det har varit lite blandade känslor. det bästa var att ludvig, min vän, hade sin första konsert! det var såå kul att lyssna på och vara där. det var på favoritcaféet i linköping, babettes. men nu är det väldigt skönt att vara hemma i sthlm igen. idag kändes det som måndag för att jag ska jobba nu, fem dagar i rad. ska försöka sova strax. men först ett litet smakprov från gårdagens konsert: 

nu är jag och anna färdiga med sthlm. nu åker jag med henne till linkan. kan bli två mysiga dagar innan jobbhelg. vi ses!

anna är häääär. och jag är lycklig och glad. denna veckan har jag haft det bra. skräll liksom. och nu är anna här tillochmed onsdag. igår hade vi mys med grabbarna och ikväll ska jag och anna ut och dansa. vi tänkte lite soul-club så det kan bara bli bra. vi har taggat lite med melodifestivalen. och nu tittar anna på fotboll. lite småfakta sådär. ses!

så sant. och det var en bra sådan. helst slut. men ändå lite glad.

ibland önskar jag att jag var född övermusikalisk. då kanske jag hade kunnat spela alla instrument jag ville utan att behöva öva överdrivet mycket. vad mycket enklare allt skulle bli då. och ibland, eller väldigt ofta, önskar jag att jag fortsatt spela stråk och då framförallt cello. det finns nog inget mer fantastiskt instrument. det är så fantastiskt vackert och sensuellt. man ryser bara man hör ordet nästan. åh, vad jag önskar. önskar att jag kudne spela detta fantastiska instrument. någon dag. ska jag lära mig. och bli lika bra som denna kvinna. helt fantastiskt: